Det svåra arvet

Posted on 20.7.2011 Kirjoittanut

0



Våra undersökningar och dess läge på Själö skapar en värdefull chans både för besökare och för oss att granska kulturarv. Foto: Anne-Mari Liira. Åbo universitet.

Våra undersökningar och dess läge på Själö skapar en värdefull chans både för besökare och för oss att granska kulturarv. Foto: Anne-Mari Liira. Åbo universitet.

Idag har vi nått över 500 guidade besökare vid vårt undersökningsområde. Besök som varierar mellan korta guidningar och långa och rika diskussioner har verkligen varit en givande del av arbetsdagen. Diskussioner kring vårt undersökningsämne och repade förklaringar av dess bakgrund och syfte har även långsamt påverkat oss själva.

Dårhusgården är belägen på en plats, vilken är omöjlig att undvika när man besöker ön. Alla som är nyfikna av arkeologin och denna plats som hittills inte har haft något värde stannar. Man undrar vad det är som pågår här och vad vi har hittat.

Heta semesterdjungeln blir avbruten  med deckarestämning – i den ökända nordiska sociala genren. Man lyssnar på en berättelse vilket inte går att anpassa i den stereotypiska bilden av noggrant putsande av de forntida spår av livet i lugn och ro.

Vi berättar att vi letar efter spår av en välbevarad gård, vilken möjligen har anor i en skiss till ett dårhus ritat av hospitalsföreståndaren Jöns Castin år 1730. Anstaltens trånga celler och samhällets grymma sätt att internera personer som tycks ha varit olika eller svårt sjuka i ett kätte flyttar tankarna bort från sommarparadiset. Vi förstår att vi jobbar med någonting materiellt och socialt svårt, något som kunde kallas det svåra kulturarvet.

Rader och räkningar av varje besök anteckas och värderas lika mycket som information om fotograf och jordenheter i utgrävningsgroper. Foto: Anne-Mari Liira. Åbo universitet.

Rader och räkningar av varje besök anteckas och värderas lika mycket som information om fotograf och jordenheter i utgrävningsgroper. Foto: Anne-Mari Liira. Åbo universitet.

Längre diskussioner med våra besökare fortsätter kring temat och tar sig till vårt samhällets historia. Man funderar kring olika tidperioders sätt att ta hand om de annorlunda, de handikappade, de sk. galna. Tankar över hur samhället har använt makt mot en individ kommer näst. Svåra saker blir möjliga att prata om när man först har ting att reflektera över – även i julihettan.  Man tycker till och har en liten upplevelse. Lokalens arv gör att man stannar, att man ger det en ny mening och ett nytt värde.  Därefter fortsätter arvet sitt liv som ett minne av en meningsfull plats på Själö.

Advertisements
Posted in: Kenttätyöt